Jag kan igentligen inte vara arg eller besviken på någon förutom mig själv.
För det är jag som sätter mig själv där.
Tillbaks till ruta ett va jag dårå. Fast jag vet inte riktigt vart på kartan ruta ett ligger.
Be mig bara lämna dig ifred så gör jag det, be mig att lämna dig ifred eller be mig vara din eller be mig göra något bara. Vad som helst. Så jag kanske får hoppa till ruta två iallfall.
Eller så står vi bara kvar här någonstans.
Nej nu ska jag plugga, eller bara sova. Låter rätt så lockande.
Godnatt iallfall.

Somewhere between unsure and a hundred