A fucking kliché. Himlen är grå, det regnar och är blött dagen efter du försvann. Som sagt, solskenet är borta.
Jag gråter inte. Jag skriker inte. Jag vet inte vad jag gör. Jo, jag sitter vid pianot för det mesta 24/7.
Imorn däremot, imorn kan allt hända. Imorn kommer tårarna, imorn kommer saknaden. Den finns redan men imorn när jag ser dig kommer jag bryta ihop. Men vet du vad det värsta är? Att jag visar mig svag, att jag visat mig så jävla svag för dig. Gjort saker jag ångrar, känt saker jag ångrar att jag känt för tydligen var det så som jag trodde. Jag behövde dig mer än du behövde mig. Nej nu kommer jag böla igen. Usch.
Hejdå.