Man kan ju undra, vad beror det igentligen på? Man kan fråga sig själv hur blev det såhär vart fan försvann självkänslan? För mig är svaret du. Du tog den med dig. Vet att det inte är sant men ibland när jag tänker på det finns det bara ett svar, jag var inte bra nog, du var inte stolt nog, det var mitt fel därför är du borta. Borta är du ju i för sig inte men mitt förtroende för dig är klart borta. Även om jag vet att det inte är sant att jag inte duger så kommer tanken upp i huvet när jag ska visa alla att jag duger. Jag har liksom dig att leva upp till därför tvekar jag. Vet hur jävlans bra du var och är och om jag inte lever upp till dig kanske den där lilla biten av ånger i dig försvinner och du glatt och nöjt går vidare och säger, det var värt det, hon duger inte. Fan, det är inte så. Men om jag inte ska gå runt och undra vidare vill jag ha ett svar. Vad var anledningen till att du inte finns för mig mer?