ska inte låtsas att jag är arg och hatar dig när jag enkelt nog bara är besviken, sårad och ledsen på dig. igen.

på nåt sätt kanske jag kan skylla lita på mig själv, att jag ens hade tanken i hjärnan med att det betöd nåt när du började prata om det. men nej. du säger att du ville berätta för mig nu så jag inte blir besviken sen men vafan. det här är vad som har spinnat runt i min hjärna dom senaste veckorna, är redan besviken.

fatta. fatta bara att du sårar. hör. hör när du pratar med mig att min röst spricker och att tårarna sakta rinner istället för att bara säga "men det blir för dyrt, ringer dig sen." och lägger på.

bryr du dig ens? om du skulle det, varför får du mig att känna som en bortkämd idiot istället för att komme hit och hålla om mig?