Sen gick jag igenom söder med min ipod och bara tänkte. Tänkte på allt. Som att det nu är dags att säga att jag kommit över honom, säga det så många gånger att det tillslut är sant och tillslut att jag tror på det själv. Fattar inte varför personen man mest behöver för stunden måste vara på andra sidan jordklotet när man faktiskt behöver dom där lugnande orden att det löser sig och sen ett retsamt slag på armen och en stor kram. Det skulle behövas.

Kom och tänka på en sak nu, jag skriver verkligen i min egna lilla värld. Antar att ni få som läser inte fattar ett skit men nån gör ju det så jag skriver för dom. Men framför allt för mig själv.

Imorn är det simmning. Vägrar. Jag och massa fler ska bara kolla på. Så det blir väl bra. Har sprängande huvudvärk, vill sova nu. Godnatt.

Alex Parks

Mad world

Älskar den texten för nån anledning.