Kaos...
Kroppen värker, huvudet dunkar och halsen bränner. Tårarna bildas i ögonen men börjar aldrig rinna. Vet inte om dom bara är slut eller om jag bara inte låter mig själv vara svag. Men att inte vara svag betyder kanske inte riktigt att man alltid måste vara på topp, för då låtsas man ju egentligen bara att man är nåt annat vilket är ännu svagare.
Men man kan ju alltid låtsas, låtsas för sig själv att allt är bra.
Det var nära dörrarna smällde, knäna va blåa och rösterna var hesa av skrik och gråt. Det var när kroppen värkte, huvudet dunkade och halsen brännde. Hoppet att det skulle gå över var stor och sen gick det över. Men nu är det tillbaks. Men orkar inte bry mig. För du är en idiot och jag bryr mig fan inte längre, jag bryr mig om att du får den personen som inte stuckit gråta. och för det så är det slut. Det har gått för långt och jag orkar inte.
jag hatar dig
jag älskar dig
jag älskar dig
Kommentarer
Trackback
