Du kan säga mycket du. Du kan säga allt det du sa men jag vill inte tro på det. Även om det är sant. För jag tror inte det är sant. Där kom den naiva sidan i mig fram igen, den du sett några gånger tidigare. Du, bara du.
Så därför, eftersom jag fick mig att tro att du va äkta så tror jag inte på dig. Eller tror kanske jag gör men jag vill inte höra.
Du bara du. Bara dig. Bara oss.

Titta nu skriver jag den här skiten igen.
Som sagt. Du har sagt att jag inte borde. Men lyssnar jag ? Nej.