Du är det finaste jag haft.
Så jävla nära, men inte riktigt.
Finna inget mer att säga, bara att jag inte går en jävla dag utan att jag hoppas. Vilket är lite sjukt igentligen eftersom, hur fan gick det till ?
Har inget svar på det. Förutom att det kanske inte är så konstigt eftersom i mina ögon är du finast och bäst på alla sätt och vis.
Men det räcker tydligen inte

Som ni ser kära bloggen så är jag ett hopplöst vrak. Slutsats liksom. Bara sådär.
Men stå ut för om jag inte får skriva av mig lite ibland spricker jag.
Men nu fan ska jag pluggas, dränka mig själv i x plus y lika med blablabla kvot nämnare sånt där skit.
Och sen kanske messa dig ?
Hihi kanske... bara kanske

♥
Och ja juste. Ni som säger att det är helt värdelöst hopplöst och idiotiskt allt det här eller hur jag känner eller vafan det är. Snälla va bara tysta. Och säg inte att jag inte försöker för det vet ni ett skit om.