Vi flyttar på lördag. Väggarna är tomma, hyllorna nästan tömda och kartongerna ihop tejpade. Alla rum förutom ett. Mitt rum. Jag har gått på strejk. Jag ska inte flytta, jag vill inte...
Jag är medveten om att jag är stört naiv, och jag brukar faktiskt kunna se det positiva i saker och visst det gör jag med det här med men dom sakerna slår fan inte anledningen till att tårarna faller när jag inser att det är en fråga om timmar kvar. Det som också får mig att böla är att jag då inser hur mycket jag behöver dig. Träffar dig varje dag ändå men det är nån slags säkerhet att veta att du är en station bort i alla lägen.
Nu vill jag sova. Ska fan vakna 0620 imorn...

Först ska jag prata lite med min pojke. Hihihi, min pojke... ♥