Vet verkligen inte hur jag ska börja. På nåt sätt känns det bara som att det kommer komma ut fel.
Jag har länge länge undrat vem jag faktist är. Inte riktigt person men jag har undrat vad jag är född till att göra.
Har inte riktigt berättat det för någon men jag har aldrig riktigt varit helt säker om det är dans eller musik. För jag vet att det inte kan va båda delarna. Det har varit så jäkla jobbigt för jag älskar båda men ändå ville jag fokusera på en av dom. Och ikväll och idag, det va bara nåt speciellt. Jag och Malin satt i soffan och snackade så sa jag det här. Sen såg vi This is it och jag tror det va då jag började inse att musiken är en sån pass stor del av mig. Inte bara för jag älskar det men jag har växt upp med det. Trodde verkligen det va dans som va min grej men... kan inte gömma mig för att jag faktist heter Bibb i efternamn och att musik faktist bara är fullständigt naturligt för mig. Det här kommer låta helt sjukt det vet jag också men jag tror inte det är så lätt att fatta om man inte lever i det. Jag växte upp med att vara ute på turné, jag sov med cd skivor på massa gamla soul och blues musiker istället för gossedjur. När jag va 6 skrev jag min första låt på piano. 
Känns bara som jag mer och mer håller på att hitta mig själv, och jag är rätt glad för det. För då måste jag inte undra vad jag ska fokusera på. Kommer inte ge upp dansen, det kan jag lova men jag tror att om jag vill bli nåt, nåt bra måste jag fokusera på nåt av dom lite mer. 
Och jag vet att jag kommer ha hjälp på vägen till mitt mål, kanske inte så mkt hjälp som jag skulle vilja ha från en viss person men om jag tänker på det är jag faktist älskad av många. Så himla många människor som inspererat mig och gjort mig till den jag är idag. Så många olika erfarenheter, inte alltid så posetiva men ändå nyttiga och nödvändiga.
vill inte att det här ska låta som världens poetiska och överdrivna inlägg men va bara tvungen. 
jag vill bli bra, jag vill kunna! Jag ska bli bra och jag ska kunna. Kankse nån dag, nån dag kanske jag sitter på Juliards stora scen med ett piano framför mig och en mick vid min mun. Kanske...

men jag behöver din hjälp att komma dit, men om du ska kunna hjälpa mig måste du känna mig. vill att du ska känna mig och vill känna dig. vill att du ska veta min favorit färg, vill att du ska vara den första som hör min nya låt, eller bara nåt lätt som att du ska veta vilken klass jag går i. bara dig. bryr mig inte om pengarna eller presenterna. det ända jag bryr mig om är att det ska va du som förbereder mig för världen och livet som väntar.
saknar det så in i helvete vilket jah också vill att du ska fatta.

/Matilda