När jag inte ens vågar öppna mig för er har den fan gått för långt. Ja, jag kanske överreagerar totalt men att veta att folk tycker och tänker saker som inte ens är sanna, vad ska man göra då? Ignorera det? Ja det ska man, man ska inte ta åt sig men det är så jäkla mkt lättare sagt än gjort. Iaf för mig. Vilket jag idag märkte, att jag verkligen inte kan blunda, att jag verkligen inte kan skratta och vara glad när det äter upp mig. Vill prata ut och lösa allt, men om jag ska vara helt ärligt vågar jag inte. Är oftast stark, det vet jag men just nu vågar jag verkligen inte ta det steget. Och hur ska det lösas egentligen? Med ord. Vad skulle jag säga...?

Seriöst det här funkar inte, måste kunna prata. För några månader sen sa jag alltid vad jag tyckte, jag litade på folk, jag kunde öppna mig. Vad i helvete hände? Och hur ska jag få tillbaks det igen? Saknar det.