Du känner mig bättre än vad jag känner mig själv, du vet vem jag är när inte ens vet vem jag är, du hör på mig när nåt är fel även om jag inte vet vad som är fel. Om jag måste så är det din famn jag vill sitta nära. Det går liksom inte att beskriva i ord hur mkt du behövs just nu, och alltid. Men det där med att du känner mig bättre än jag känner mig själv kanske inte alltid är så posetivt. Både du och jag säger att det blir för mkt när massa andra kommer med deras skit när man inte kan hantera sitt eget, men om du då ser och märker att nåt är fel även fast jag inte säger det så får du ju ändå det skitet på dig. Även fast jag inte med mening gett det till dig.
Därför, därför vågar jag inte. Men vill ändå inte att du ska tro att jag inte litar på dig eller att jag inte känner mig säker med dig för det gör jag. Men det vet du ju egentligen. Eller hur?
Men hur som helst, har tagit hand om dig så gått jag kan i lite drygt ett år nu. Ett år som inte alltid varit lätt men det har helt klart varit värt alla tårar allt bråk och allt sånt. Och åren kommer fortsätta. Jag kommer fortsätta ta hand om mig och du kommer fortsätta ta hand om mig. Tillslut kommer jag våga att du tar hand om mig.
Vill spendera mer tid med dig också, så det inte blir att vi glider ifrån varan. Den chansen ska inte ens finnas.
Vi lovade och håller det <3