Vafan klagar jag för?
Jag säger att jag saknar en varm stor mysig famn, en puss på pannan och en hand att hålla när man behöver den.
Men är det inte mitt fel att jag inte har det så nu.
Kan inte göra nåt förutom att skylla på mig själv.
Säger inte att jag ångrar det.
Säger bara att jag saknar det.
Det skulle kunnat vara jag som vaknat i din famn.
Jag som gett dig det där smeknamnet.
Men nu är det inte det helt enkelt. Fan va anurlunda saker skulle kunnat vara om jag inte trott på allt som alla sa.
Man kan inte låta bli att undra.
Mitt fel...
Mitt liv...
Du, borta .