det finns en person, som alltid har haft nästan hela mitt hjärta. en som jag bara vill vara med 24/7, som jag alltid vetat har funnits, som bara är posetiv rolig och underbar. nån som får en att öppna upp och prata, gråta, skrika. nån som vet när det verkligen behövs. nån som kramar en så hårt och mysigt att man bara inte vill släppas.
nån som är så grymt saknad. nån som nästan skulle kunnat vara en av ens bästa kompis...?

det finns en person som har haft nästan hela ens hjärta, men nu bara är hatad. nån som man är så grymt förbannad på. som man har all rätt i världen att vara förbannad på, som igentligen inte borde ha nån som är på personens sida. nån som gjort så jävla fel, som har gått helt fel väg. nån som man inte kan förstå sig på, som har krossat så många hjärtan, sjunkit så många själförtroenden, som bara inte är värd ens tårar...

vem fan är du? vill tro att du är den första, men du har bokstavligen visat att du är den andra. men ändå har du visat den första med. fattar inte... borde hata dig antagligen, borde inte undra och visa mig svag men sen kommer dom där underbara minnena upp i hjärnan. när allt va bra, när vi hade så jäkla kul. vill verkligen inte behöva undra, men just nu tänker jag bara låta det vara. du får komma till mig den här gången. för så svag är jag inte att jag en gång igen kommer krympandes när det inte enbart är mitt fel...