kan inte ignorera orden. även fast du inte menade dom men dom sitter kvar. vafan kunde du inte bara hålla käften för? du känner inte mig, trodde du gjorde det trodde jag kände dig men nej. önskar att jag inte behövde bry mig ett jäkla skit, som förut. vad i helvete hände? varför bryr jag mig? snälla nån säg bara varför? vem gjorde det här? borde man inte få en förklaring för det. jag är en glad människa, eller utanpå iaf. men när man inte ens vågar se sanningen om sig själv för sig själv hur ska man då veta om man är glad eller inte? eller hur man känner för nån. varje dag byggs det på ännu en till mask. vad finns där under igentligen? nån måste kunna få mig att fatta vad det är. är du den? tror om jag skulle våga, om jag skulle kunna skulle jag nog kunnde öppna mig för dig. men borde inte ens tänka så. för du vet ändå inte. du vet inte att halva det här inlägget är skrivet till just dig. om det va upp till mig, om det va den gammla matildan som skulle skriva skulle du vetat exakt allt. men sen kom det nån, gud vet vem och förstörde allt. eller så va det jag. eller den där jäkla masken...